Spelberoende är också en sjukdom

Jag föreställer mig hur det skulle vara om jag hade varit alkoholist istället för spelmissbrukare. Spelberoende är ju numera också klassat som en sjukdom. Det är precis som andra beroendesjukdomar förankrat i hjärnan och klamrar sig fast där lika envist, vilket gör det väldigt svårt att bli fri ifrån.

Jag föreställer mig att det skulle kunna se ut ungefär så här…

Surrealistisk mardröm

Det var en gång en alkoholist som levde i en skrämmande mardrömslik värld. Varje morgon önskade hon att mardrömmen skulle vara över, att världen inte skulle vara så upp- och nedvänd. Men varje morgon blev hon lika besviken. Hon slog upp ögonen och kände efter. Ångesten fanns kvar. Bakfyllan från gårdagen gjorde sig påmind, hon smög upp ur sängen och tassade ljudlöst genom hallen för att inte väcka sin familj. Hon öppnade toalettdörren så tyst hon kunde och sjönk ner på det kalla golvet där inne ensam och olycklig, medan solen sakta gick upp utanför fönstret och de första strålarna försiktigt letade sig in genom den frostade glasrutan. Solstrålarnas eleganta dansuppvisning på toalettväggarna lyckades inte fånga hennes uppmärksamhet. Med tanke på hennes sinnesstämning skulle solstrålarna nog ändå ha liknat något helt annat, något skräckinjagande, så det kanske var lika bra att hon inte såg dem. Minnet av gårdagen var suddigt. Hon hade i stort sett tillbringat hela helgen på Systembolaget. Familjen hade bönat och bett att hon skulle följa med dem istället, göra något roligt som kunde få henne att komma på andra tankar. Men det fanns ingen plats för annat i hennes tankar. Inte ens familjen fick plats. Bara alkoholen. Systembolaget var oturligt nog öppet dygnet runt. Dag och natt hade hon sprungit ut och in och köpt med sig så mycket hon kunde bära. Druckit upp det snabbt och sedan gått tillbaka igen för att fylla på mer. Ingen hade reagerat på hur hon efter ett tag knappt kunde gå upprätt fram till kassan. Till slut satte hon sig ner där inne för att kunna fortsätta dricka utan krånglet med att gå ut och in hela tiden. Framåt söndagskvällen var pengarna slut och hon tog sig hem. Hon kunde inte se sin man eller dotter i ögonen. Istället gick hon raka vägen till sängen och bäddade ner sig ordentligt under ett täcke av självförakt och ångest.

Nu satt hon där morgonen därpå och kände sig värdelös, när det plöstligt knackade försiktigt på toalettdörren. Hon hade inte hört någonting innifrån sovrummen och mycket riktigt, familjen hade inte vaknat ännu. Utanför dörren stod istället en välklädd herre från Systembolaget. Med sig hade han en kasse med sprit, som han gärna ville erbjuda henne alldeles gratis som plåster på såren. De hade tydligen sett att hon hade druckit lite väl mycket i helgen och förstod att hon säkert mådde lite dåligt nu över det hela. Han menade att deras lilla gåva kanske kunde hjälpa till att muntra upp lite. Hon blev vansinnig! Hon var så arg på Systembolaget och alkoholen, som hade förstört hennes liv. ”Ut härifrån!”, skrek hon, och föste ut mannen genom dörren. Familjen vaknade av tumultet och alkoholisten som fortfarande inte orkade möta deras blickar, tog på sig skorna och gick ut efter den välklädde mannen, som redan hade hunnit försvinna där utanför. Hon promenerade med tunga steg. En buss körde förbi och hela sidan var täckt av en reklamskylt föreställande någon glad idrottsstjärna som log sitt allra största leende och visade upp några spritflaskor. ”Köp en flaska, få tre på köpet!”, stod det. Åt vilket håll alkoholisten än tittade, så såg hon nya erbjudanden om alkohol och glada människor som hyllade alkoholen till skyarna, vilken spänning, vilken lycka det kunde innebära tydligen. Hon ville inte se eländet, men samtidigt väcktes något inom henne. Morgonens ångest började sakta trängas undan av en förrädisk tanke. Om hon bara gick in på Systembolaget och köpte en flaska till, en sån där som hon hade sett på reklampelaren vid busshållsplatsen förut, då kanske allt skulle vända. Då skulle livet bli bättre och alla problem försvinna en gång för alla. Bara en till, sedan skulle hon sluta dricka för gott och leva så där lyckligt som kändisarna i reklamen. Mobilen plingade till. Det var Systembolaget som skickade en liten bonus igen. Kom in och handla, så får du rabatt och pengarna tillbaka dessutom om du inte är nöjd! Lurad av sin egen hjärna och påhejad av perfekta leenden och lockande bonuserbjudanden, traskade hon in på Systembolaget och var tillbaka på ruta ett igen…

Tur att det bara var en mardröm kan man tänka. För det var väl en mardröm. Eller?

melanie-wasser-233297-unsplash.jpg

Många alkoholister skulle nog säga att de lever i en mardrömsliknande värld och jag är uppvuxen med en alkoholiserad pappa, så jag har själv upplevt den världen på nära håll. Den kan vara riktig skrämmande… Men hur skulle det se ut om alkoholen dessutom var lika lättillgängig för alkoholisten som spel är för spelmissbrukaren, om spriten bokstavligen rann ur datorn där hemma eller flödade ur mobiltelefonen med bara ett knapptryck, eller om Systembolaget var lika angelägna om att supa alkoholisten full, som spelbolagen har varit att få mig att spela mer och mer, trots uppenbara problem att kontrollera mitt spelande? Det vore ju fruktansvärt! Det är tillräckligt illa som det är. Alkohol förstör så många människors liv ändå. Det vore ju fullkomligt otänkbart att Systembolaget skulle traska in hemma hos alkoholister och erbjuda gratis alkohol. Nej, man har begränsade öppettider och skulle troligtvis inte ens sälja sprit till en uppenbart berusad person, ännu mindre låta den berusade alkoholisten slå sig ner där inne och fortsätta dricka medan personalen erbjuder gratis sprit och diverse andra fina erbjudanden.

Men spelbolagen, de har härjat fritt! Jag har varit inloggad på nätcasinot alldeles på tok för mycket, både dag och natt, ofta hela nätterna igenom och spelat upp enorma summor pengar. Sedan när jag har suttit där nedslagen och ångestfylld, instängd på toaletten för att ingen ska se hur dåligt jag mår, så har spelbolagen tyvärr kommit och knackat på min dörr. Allt för ofta har deras ihärdiga sms och mail plingat till i min telefon när jag har känt mig som mest ångestfylld med erbjudanden om bonuspengar att spela för, eftersom det gick ”lite dåligt” i helgen. Vilken tröst där jag sitter utslagen på golvet och känner att livet är över! Ja men visst, stärk min villfarelse ytterligare om att jag kan spela bort mina bekymmer! Om jag har vunnit pengar och begärt ett uttag, så har jag strax därpå avbrutit det och spelat upp pengarna igen. Sedan har jag loggat ut en kort stund för att skaffa fram mer pengar i form av dyra lån, för att därefter logga in igen och fortsätta spela okontrollerat med allt högre insatser. Om jag har lyckats göra ett uttag, som faktiskt mot förmodan har hunnit betalas ut till mitt konto innan det har spelats upp, så har jag fått ett mail kort därpå med en saftig bonus om jag sätter in en summa pengar igen. Och spelberoende som jag är så har jag gjort det. Jag har satt in varenda öre igen och spelat bort alla pengarna. Och det här har inte varit någon engångsföreteelse. Nej, jag har trillat i samma fälla gång på gång. I flera år har jag spelat okontrollerat utan att någon har reagerat och skuldsatt både mig själv och min man (som jag har lurat och manipulerat till att ”rädda” situationen) för livet.

Det ska bli intressant att se vad den nya regleringen leder till, för som det är nu är det fullkomligt sanslöst. Jag vill inte att spelbolagen ska komma och gå hos mig som de vill, jag vill inte ha deras bonuserbjudanden, cashbacks och presenter. Var jag än tittar, så ser jag någon kändis som uppmanar mig att spela med ett stort inbjudande leende på läpparna. Spelen förföljer mig överallt och tyvärr så har min spelberoende hjärna övertygat mig gång på gång att lösningen på alla mina problem är att fortsätta spela. Hur ologiskt det än låter. Det gör spelmissbruket så förrädiskt. Man kan dessutom spela bort sitt liv i hemlighet, utan att någon märker det och dölja det väl. Man behöver inte gå hemifrån under spelbutikens öppettider. Spelen finns tillgängliga dygnet runt och utan begränsningar, annat än de gränser man sätter själv. Men det är ju just det spelmissbrukaren har så svårt för, att sätta gränser, vilket spelbolagen på ett skamlöst sätt har utnyttjat till fullo. De borde veta bättre än så. Spelberoende är faktiskt en sjukdom och man utnyttjar inte en sjuk person. Punkt slut.

Annonser

En reaktion till “Spelberoende är också en sjukdom

  1. Det är en sjukdom likt alkoholistens. Det blir en flykt som inte går att fly ifrån. Lögnerna, ångesten, självföraktet, självömkan, harm, manipulation och den inre rösten som lurar dig gång på gång. ”Bara ett spel eller bara en öl”. ”Jag slutar efter 100 kr eller efter 3 öl”. Valfriheten försvinner mer och mer och till slut kan du inte sluta trots att du inte vill. Du är fast. Det är svårt för en utomstående att förstå som själv inte varit besatt. Det går dock med hjälp av behandling, möten, stegarbeten och så vidare att ta sig ur. Ett liv där du själv bestämmer över dig själv och dina tankar är ett underbart liv.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s