En spelberoende kvinnas hisnande färd mot spelfrihet efter tio års spelmissbruk
Idag firas livet och uppståndelsen. ✝️🙏❤️
Nytt hopp. Nytt liv. Ny framtid. Ljus i mörkret. Oavsett vad gårdagen innebar, så är det här en ny dag, en ny möjlighet att börja om ifall vi behöver det, vända om från sånt som drar ner oss, ge oss själva en ny chans – för att vi är värda det även om vi känner oss värdelösa och misslyckade.
Ta hand om dig! Du är så värdefull! 🤗❤️🙏
God’s mercy is new today
There is love and forgiveness
Idag har jag varit spelfri 4 år!! Heja mig. Det känns fantastiskt. 😀 I år infaller den här dagen mitt i påskhelgen, en helg som för mig och många andra symboliserar seger över döden och mörkret då Jesus dog för våra synder och uppstod för att ge oss nytt liv och hopp. 🙏
För fyra år sedan kändes mitt liv hopplöst. Jag kände mig totalt misslyckad och värdelös. Mitt missbruk hade brutit ner både mig och min man, skapat en distans mellan oss som kändes oöverkomlig, ett enormt skuldberg att bestiga och en känsla av uppgivenhet, ångest, skam och självförakt som färgade allt. Sedan dess har mitt liv vänt från mörker till ljus på så många sätt. Idag är jag en helt annan människa, en bättre version av mig själv. Jag och min man har hittat tillbaka till varandra. Vi har fått skuldsanering och är på god väg att bestiga skuldberget. Jag har blivit av med skammen och ser på mig själv med så mycket snällare ögon. Jag är engagerad som resurs i Spelberoendes förening och brinner för att hjälpa andra att ta sig ur missbruk – för det går! Det finns hopp, oavsett hur mörkt det ser ut. Precis som med påskens budskap, så kan det som ser ut att vara ett totalt nederlag i våra liv, det som verkar helt kört och utan hopp, vändas till seger och bli början på ett nytt kapitel i våra liv. Ett spelfritt kapitel utan lögner och svek, varken mot oss själva eller våra närmaste.
Ett spelmissbruk frodas som bäst i mörker, när det göms undan bakom en ridå av lögner och förnekelse. Då spelet blir en slags tillflykt där inne i mörkret, någonstans att gömma all skuld och skam, hellre än att kliva ut i ljuset. Hur mycket man än avskyr mörkret egentligen och längtar efter frihet. Ett falskt hopp om att spela sig ur eländet, hur mycket man än vet innerst inne att det bara gör mörkret ännu mörkare. För att bli fri på riktigt behövs ljus. Ärlighet. Så länge jag ljög för mig själv och alla andra behöll spelberoendes sitt grepp om mina tankar.
Första gången jag sökte hjälp för mitt missbruk och gick en KBT behandling var jag inte redo att dra undan de tunga mörkläggningsgardinerna och släppa in ljuset i mitt mörker. Jag satt bokstavligt talat och ljög på träffarna om att jag varit spelfri senaste veckan, eftersom jag kände mig så dum. De andra i gruppen verkade klara det så bra. Jag var hopplös. Efter behandlingen tog mitt missbruk fart som aldrig förr och nådde oanade höjder. Eller djup bör man väl hellre kalla det. Jag sjönk djupare än någonsin. Snabbare än tidigare. Med allt värre konsekvenser. Tre år senare slog jag i botten med en smäll som kunde ha tagit livet av mig. Jag övervägde det (för visst hade min familj haft det så mycket bättre utan mig? – spelberoendets, skammens och självföraktets förrädiska tankar ekade i huvudet på mig), men jag reste mig upp istället och klev ut i ljuset. Mot alla odds. Hemskt var det. Skrämmande. Usch, vilken röra jag spelat in mig i. Hur skulle jag orka? Hur skulle jag någonsin bli skuldfri? Hur skulle vi ta oss vidare ur eländet och må bra igen? Det var inte lätt, men jag slutade fly. Slutade ljuga. Bestämde mig för att släppa in ljuset i mina mörkaste skrymslen, de jag skämdes mest över och inte ville att någon skulle känna till. Jag gav mig själv en sista chans och det är jag så tacksam för idag. Mitt liv har vänt och det kan ditt också göra. Kliv ut ur spelbubblan och låt ljuset lysa upp ditt inre. Det blir inte ljusare över en natt, men ärlighet befriar. Låt någon veta hur du mår och vad du kämpar med, så att du slipper kämpa ensam. Ge inte upp! 🤗❤️🙏
– Hur jag mår?
(ångest, tappat fotfästet, illamående, kan inte sova, panikångest, oro, skuldkänslor, självförakt, katastroftankar, depression, hopplöshet, ensamhet, skam)
– Jag mår bra.
Jag höll allting inom mig… Vågade/orkade inte släppa in någon bakom fasaden jag visade upp.
Ett av de små, enkla men ändå så svåra orden från igår var ”hjälp”. Det är så viktigt att be om hjälp när man mår dåligt. Men för att få hjälp, måste man också våga berätta för någon hur man egentligen mår.
För att ta mig ur missbruket och slippa bära allting själv var jag tvungen att ta mod till mig och öppna dörren till allt det där jag stängt inne. Verkligen inte lätt, men så befriande. Med dörren på glänt sipprade ljuset sakta in i mitt mörker och lyste upp mina tankar. Känslorna fanns kvar, men blev lite lättare att bära. Jag var inte ensam längre.
Det är inte du heller. Det finns hjälp att få. Det finns någon som är villig att lyssna. Det finns hopp. Ge inte upp. ❤️🙏
Idag blir det en lista på fyra svåra ord. Inte för att de är långa eller komplicerade. De är svåra ändå. Nästan helt omöjliga att uttala ibland.
1. Hjälp!
Visst kan det vara svårt att be om hjälp? Det har suttit väldigt långt inne för mig ibland. Även om jag har behövt det desperat egentligen. Jag har blivit bättre på det, men kan fortfarande ha svårt för det ibland. Vill inte vara till besvär. I missbruket ville jag inte släppa in någon i min miserabla verklighet. Så glad att jag fick fram orden ändå till slut. Det finns hjälp att få, så varför inte be om den?
2. Förlåt!
Lika svårt det här. Både att be om förlåtelse och att förlåta sig själv. Men så viktigt. Jag sårade många i mitt missbruk, skadade mina relationer. Och jag skadade mig själv. Skammen och skuldkänslorna gjorde att jag hellre stängde mina närmaste ute, stötte bort dem. Ibland skyllde jag ifrån mig, för att jag inte orkade bära skuldkänslorna. Men jag behövde säga förlåt. Till mina närmaste som jag ljugit för, som jag sårat. Och jag behövde säga förlåt till mig själv. ❤️
3. Hej!
Det låter ju som ett jättelätt ord. Ett vi säger hit och dit. Men nej, ibland är det jättesvårt. När jag mådde som sämst, så drog jag mig undan. Jag ville inte säga hej till någon. Om vänner hörde av sig, svarade jag inte. Jag orkade inte prata med någon. Jag kände mig ensammast i världen, men kunde inte förmå mig själv att säga hej. Idag mår jag bättre och är oftast social och pratglad, men det kan vara svårt ibland ändå. Ibland orkar man inte säga hej. Även om man kanske behöver det egentligen. Någon som lyssnar. Eller bara finns där.
4. Ja/Nej!
Fjärde punkten får bli två ord. Superenkla, men ändå lika svåra båda två. Det kan vara så svårt att säga nej, sätta gränser, lyssna till sitt inre vad man vill, vad man orkar och säga ifrån när det behövs, säga nej till sådant som inte känns rätt. Och visst kan det vara svårt att säga ja? Helst till rätt saker då också. Sådant som man mår bra av. Jag tror att det kan vara bra att tänka igenom - vad vill jag säga nej eller ja till? Vad/vem behöver jag säga nej till för att må bra? Och vad/vem vill jag säga ja till? Vad vill jag att mitt liv ska innehålla? Vad behöver jag göra plats för, vad behöver jag göra mig av med, vem vill jag umgås med, lyssna på, påverkas av? Små enkla ord, men med så stor betydelse för hur våra liv ser ut.
Idag blir det en trevligare lista efter gårdagens lögner. 🙊
Nämligen, vad jag ser fram emot! 😀
För några år sedan hade det nog varit svårt för mig att komma på någon enda punkt på den listan. Allt såg så mörkt och hopplöst ut. Gjorde jag något kul med familjen så var jag inte riktigt närvarande. Spelet och skulderna fanns alltid någonstans i bakhuvudet. Alla negativa känslor låg ständigt som en ångestklump i magen. När det enda man ser är ett gigantiskt berg framför sig som man inte orkar bestiga, vad har man då att se fram emot? Inte mycket tyckte jag då. Men ju längre jag har kommit i tillfrisknandet och spelfriheten, ju lättare har det blivit för mig att lyfta blicken och se mig omkring, vara närvarande. Att inte bara fokusera på den branta vägen uppför berget, utan också stanna upp och titta på utsikten. Ta tillvara på ljusglimtarna.
Jag hade kunnat skriva om sådant jag ser fram emot som ligger längre fram i tiden, som den dag då vi gör den sista inbetalningen på skuldsaneringen om ca 2 år. Eller sommaren. 🌸 Men jag kommer att fokusera på sådant jag ser fram emot här och nu i april.
1. Idag ser jag fram emot en mysig lördag tillsammans med min svägerska som är på besök hos oss. Nu stannade inte den härliga vårvärmen kvar som vi hade för någon vecka sedan, men solen skiner i alla fall och vi tänker ge oss ut i skogen. Hon har bara varit här någon enstaka gång sedan vi flyttade hit, så det finns mycket att visa av omgivningarna och den fantastiska naturen här omkring. 🌿
2. Jag ser fram emot att gå på middag och bio med min make nästa helg. Vi fick biobiljetter av en vän för ett tag sedan, så nu tänker vi lyxa till det med en date. När man har skuldsanering blir det ju inte så väldigt mycket pengar över och de senaste månaderna har varit ganska tuffa som jag skrev om i ett annat inlägg nyligen, så man får ta tillvara på varje tillfälle att göra något extra för att lysa upp vardagen lite.
3. Jag ser fram emot påskhelgen då jag är ledig fredag till måndag och vi åker till mina svärföräldrar. Vi hade så gärna träffats oftare, men vi bor några timmars tågresa bort så det dröjer oftast lite. I julas sågs vi senast. Samma helg firar jag dessutom 4 spelfria år! Det är som natt och dag om man jämför mitt liv nu med hur det var då. Vilken skillnad. 😊🙏
4. Jag ser fram emot nästa möte med Spelberoendes förening. Vilken förmån att ha något så meningsfullt att se fram emot varje vecka året om. Jag som inte trodde att jag skulle passa in eller våga dela de svåraste bitarna av livet med okända människor. Nu är de som en andra familj för mig. Oavsett hur jag mår när jag kommer dit, så går jag alltid därifrån stärkt på något sätt. Bara att inte behöva göra den här resan ensam, det är så värdefullt. ❤️
Vad ser du fram emot?
För att fira mina första 150 spelfria dagar skrev jag 150 anledningar att inte spela. En lista som jag har gått tillbaka till med jämna mellanrum för att påminna mig om hur viktig spelfriheten är, vad jag har att kämpa för, vad jag har att förlora (om jag börjar spela igen) och vad jag aldrig någonsin vill tillbaka till! Se det inlägget här.
Idag har jag varit spelfri 1446 dagar, så nu har jag suttit hela natten och skrivit ihop en låååång lista med 1446 anledningar till. Trevlig läsning, den som orkar! 😁
April, april… 🤣
Nej då, jag bara skojar! Nog för att det finns många anledningar att hålla sig borta från spel, men det känns ju lite överdrivet. En lista blir det ändå, men betydligt kortare. Den här månaden, om ca två veckor, har det gått 4 år (!!!) sedan jag klev ut ur spelbubblan för gott och det tänker jag fira med temat Fantastic 4. 😀👏💪 Varje dag i april som passande nog också är årets fjärde månad kommer jag att skriva en lista med fyra punkter. 4 vad då? Ja, det får vi se. Det blir nog lite allt möjligt, men som alltid med utgångspunkt i mitt liv, mina tankar och mina erfarenheter av missbruk, tillfrisknande och allt där emellan.
Dagen till ära, så här den 1:a april då det enligt traditionen är helt ok att lura varandra med ett och annat aprilskämt, så tänker jag inleda med 4 lögner som jag lurade mig själv och andra med i missbruket.
1. Jag ska bara spela för en LITEN summa. Jag kommer INTE spela bort mer än jag tänkt och VERKLIGEN INTE ta några fler lån för att spela. Jag har visserligen inte lyckats med det tidigare, det har för det mesta slutat med att jag tömmer bankkontot till sista kronan och i panik jagar lån för att fortsätta spela eller täcka förlusterna. Men den här gången kommer jag bara spela bort den här lilla summan och stanna där.
2. Jag måste spela för att FIXA situationen. Nästa vinst kommer att bli min räddning! Nästa vinst kommer jag definitivt att plocka ut för att betala av mina skulder mm. Jag har visserligen gång på gång på gång avbrutit uttagen eller spelat bort vinsterna innan jag ens hunnit begära ett uttag. Och om jag mot förmodan har plockat ut några vinster har jag snart satt in pengarna på nätcasinot igen och spelat bort dem. Men nästa vinst kommer jag inte att spela bort. Den kommer att lösa allt.
3. Jag BEHÖVER spela för att må bra. Ångesten är för hemsk. Jag kan inte andas. Jag måste fly till spelet, in i spelbubblan där jag kan slappna av en stund. Där jag kan glömma mina problem för ett ögonblick. Fly från skammen och skuldkänslorna. Skuldberget. Kaoset jag spelat in mig i. Jag mår visserligen alltid SÄMRE när jag kliver ut ur spelbubblan igen med ÄNNU MER ångest, skam och bortspelade pengar. Men jag har inget val.
4. Jag är ett enda stort misslyckande. Totalt värdelös. Jag kommer aldrig att ta mig ur varken spelträsket eller skuldträsket. Varje gång jag försöker sluta spela, så trillar jag tillbaka. Varje gång jag ser ljuset i tunneln så rasar den ihop framför mig i mörkret. Varje gång livet ser ut att vända till det bättre saboterar jag det. Jag har visserligen hört om andra som lyckats ta sig ur missbruket. Jag har hört att det finns hjälp att få och att det finns hopp. Men inte för mig. Jag har sjunkit för djupt. Jag har spelat sönder mig totalt. Jag har spelat bort allt. Det är kört.
Lögner. Så många lögner. För några år sedan var mitt huvud fullt av dem.
April, april din dumma sill. Jag kan lura dig vart jag vill…
Spelberoendet ekade inom mig. Lögnerna höll mig kvar i missbruket. De fick mig att spela. De fick mig att känna mig värdelös. De skrämde mig. De fick mig att dra mig undan. De fick mig att gråta. De gav mig ångest och skam. Jag lurade mina närmaste. Jag lurade mig själv. Jag lurade alla.
Men inte nu längre. 😀💪🙏
EMOTIONAL ROLLER COASTER 